Livet...

Jag har lagt till en blogg som jag numera följer. Den handlar om en underbar familj och om en mammas kamp mot cancer. Jag fastnade direkt när jag började läsa.
Direkt känns det man själv gnäller om, som väldigt löjligt och onödigt. Lite sömnbrist, sjukdomar (som går över) och blodsocker som är jobbigt och svårt att hålla i shack. Men ändå, när man läser om någon, vars liv är en kamp varje dag, står man ju inför helt andra perspektiv. Det går ju inte att jämför med nått.
Jo jag har mått så dåligt en gång. Jag har varit där, i det där mörka hemska orkeslösa... Att känna sig totalt kraftlös och så trött att man skulle kunna somna in för evigt. Jag tänker för sällan på det(fast det är väl bra det), men, man borde påminna sig lite oftare om vad man har i sitt liv. Att leva lite mer i nuet, varje dag. Ta till vara på allt det där härliga i livet.
Jag var så grymt tacksam när Amanda var ny, när jag kunde ta tillvara på allt det där underbara och tillåta mig njuta, bara vara där, just då! Svårt att förklara känslan, men den kommer jag aldrig glömma!
Snart är hon ett år mitt lilla hjärta.

Min stora tjej är snart sju. Och det var för sju år sedan det hände, då när jag var i mörkret.
Det glömmer jag heller aldrig.
Min fina stora tjej:-) Hon är bäst!
Vi är bäst! Hela min familj e bäst!!! JAG ÄLSKAR ER!!!!!!